LISA; BE THE BEST YOU CAN BE
Jag har nog alltid försökt att sträva efter att vara den bästa Lisa jag någonsin kan vara. Förr kanske det handlade mer om att försöka passa in, bli cool och att alla skulle tycka om mig. Med åren så har jag ändrat uppfattning och insett att alla kan faktiskt inte tycka om mig, alla kan inte tycka att jag är världsbäst. Jag har insett att huvudsaken är att JAG, som är den viktigaste personen i MITT liv, tycker om mig själv för den JAG är.
Jag försöker sträva efter att må så bra som möjligt och vara tacksam över allt jag har. Jag vill inte att mitt liv ska gå åt att klaga, tycka illa om mig själv och inte inse hur bra jag har det. Jag vill se livet från den ljusa sidan, jag vill inte känna känslan av att jag inte duger och jag vill inte känna att livet inte är värt att leva. Jag vill få ut det bästa av livet, det är min tanke.
Därför väljer jag att byta attityd. Jag vill inte längre vara sur, bitter, ledsen och hata mig själv. Jag har valt att vara glad, positivt och älska mig själv och allt jag har, här och nu. För om jag inte lever mitt liv i glädje och positivism så kommer jag förmodligen inte få leva i det i framtiden heller. Jag försöker hålla ögonen öppna och förändra saker som är negativa hos mig, som får mig att må sämre. Kanske krävs det att man säger upp kontakten med en vän som vara skapar negativ energi, kanske krävs det att man byter väg i livet eller så kanske man behöver ändra på sina tankar.
Känner ni att ni vill göra en förändring? Känner ni igen er och vill bli lite mer positiva? Är det något i ert liv som inte känns riktigt rätt? Kommentera gärna här på bloggen anonymt (om ni vill det) eller maila systrarnabackstrom@hotmail.com om ni vill att jag hjälper er en bit på vägen. Jag skulle blir så lycklig om jag fick hjälpa någon, kanske bara genom att skriva fler såna här inlägg. Så, kommentera/maila om det är något ni vill prata om eller om det är något ni vill att jag tipsar om på bloggen. Det kan vara vad som helst som handlar om att ändra på något, må bättre eller om något bara är jobbigt.
Vill ha fler pinsamheter att avslöja: finns inga gränser när de gäller frågor
nu är det dags för 100 % ärlighet! Be mig berätta vad som helst, du kan till o med vara anonym om så önskas - privatare dessto roligare!
direktlänk: http://feliciaaulen.blogg.se/2011/june/fowzies-erkannande.html
Jag vet att det va ett tag sen det här inlägget skrevs. Det va bra skrivet. Ni alla kan få folk att må bättre.
När jag va mindre va jag längst av alla, jag såg mig själv som ett stort monster som ingen tyckte va söt. jag blev lätt arg, tror oftast att allt är mitt fel.
Jag skäms så grundligt över mitt dåtida beteende. Folk försökte hjälpa mig, men jag sprang bara därifrån. Det va fruktansvärt mycket bråk hemma för småsaker. Och jag grät ofta så jag hyperventilerade. Överdriven ilska och sorg.
Jag undrade alltid varför jag blev som jag blev. Varför alla andra blev så små och smala och söta men inte jag.
I 6an träffade jag en kille som va längre än mig, det hade tillkommit väldigt många i klassen. Och jag trodde aldrig att han den långa och snygga skulle tycka om mig. Han klassades som nörd, men för mig hade han allt. Han va lång, snygg, snäll och jätterolig. Det va helt galet när vi blev tillsammans. Men vårt förhållande blev konstigt, han ville träffa andra "brudar" och lämnade mig. För att sedan komma tillbaka. Jag blev reserven.
Jag prioriterande alltid honom och förlorade många vänner.
För någon vecka sedan tog vi upp kontakten (efter att ha nästan hatat varandra i några månader). Vi tältade han, jag min bästa vän och hennes kille. Men han försvann, skulle hem på sekunden. Så vi blev bara tre. jag mitt ex och min bästa vän.
På natten när jag va bombsäker på att min bästa vän sov smög han sig närmre mig och kramade mig. Vi kysstes, helt oväntat, men jag ville det och det va riktigt uppenbart att han ville det med. Det va bara kyssar.
På morgonen frågade min bästa vän om jag ångrade mig, då hade hon varit vaken och förtått allt. Men hon trodde att det hände mer saker. Hon skickade ett sms till sin kille och jag fick ett riktigt argt sms när jag kom hem. Han va arg på MIG för att jag gjorde så mot min bästa vän. Han va så arg att han säkert va knallröd i ansiktet. Jag och min bästa vän pratade. Men hon ville inte förlåta mig. Klart jag såg det som värsta stora grejjen och dessutom gjorde det till det om jag hade två av mina väldigt goda vänner emot mig.
Jag vet inte vad jag ska göra. Hon vägrar prata med mig, när hon väl gör det så skriver hon att jag verkar vilja få det så att det är synd om mig. Detta blev långt. Men jag va bara tvungen att skriva av mig. Vad ska jag göra? Mitt nuvarande liv bara rasar. Men ändå inte. Jag har kommit in på en kanon bra skola, fått min drömkamera och fåt upp kontakten med en person som känner mig på djupet. Men det är något som saknas. Och det är min bästa vän. :( Är jag töntig nu? :(
Oj jisses va långt det blev...
