Lisa: för höga förväntningar?
Lisa dina inlägg är så betydelsefulla och träffar en verkligen! Du påminner mig om att jag måste ta det lugnt ibland och inte alltid hålla igång med skola, jobb, vänner, familj och träning. Just det här med din situation, att du precis fått ett sommarjobb, tycker jag att du ska tänka igenom noga innan du gör någonting. För det första bör du prata med Johan. Han kommer knappast älska dig mindre om du berättar för honom hur du känner det nya jobbet? Tvärtom. Om du öppnar upp dig och visar dina känslor så stärks era band. Tänk själv om Johan skulle vara i din situation och du i hans. Du skulle väl lyssna på honom och försöka hjälpa till? Och jag tror att han skulle göra precis samma ska för dig.
Åter till det här med jobbet, jag personligen, jag känne rju inte dig, men genom bloggen känns det som att du är flitig och jobbar hårt. Därför tycker jag verkligen att du värd att ta en paus från jobbande. Men om du är osäker kan du ju jobba ett tag, och säga upp dig om det är jobbigt. Det är helt och hållet upp till dig, men jag tycker att du ska berätta det för Johan och du är värd en paus, ska du veta!
Tack för en underbar blogg! Kram!
Jag är precis i din situation just nu! Jag har svårt att ta kontroll över mig själv ibland. När det finns något som inte gör mig glad så mår jag inte bra! Jag har länge letat efter ett sommarjobb och så fick jag ett i sista sekund! Efter 4 veckors arbete så mår jag jätte dåligt, jag trivs inte och vet inte vad jag vill göra!? Efter många dagar av ångest så har jag tagit de beslutet att jag ska sluta och försöka ta tag i mig själv istället. Hälsa och välmående kommer före pengar och annat, i alla fall i detta fallet. Man ska kunna njuta och leva sina drömmar! Jag tycker att du borde prata med dina nära och kära och höra om det har några tips och råd. Det hjälper och försök bli av men ångesten. Nu i efter hand så är jag jätte glad att jag har sagt upp mig, jag har bara två arbetsdagar kvar och jag längtar! Ta nya tag :) Kram
känner igen mig i allt! du är inte ensam och man måste inte göra allt även om man "vill". man är inte en sämre människa för att man tar det lugnt och bryr sig om sin kropp. märker att jag skriver det här lika mycket till mig själv som till dig just nu :P VI FÅR VILA!
Känner precis samma. Alltid strävar man efter något, man blir aldrig nöjd. Man tror alltid att man kan bli lyckligare.. När man väl får något, så duger det inte eller så vill man ännu mer eller något helt annat! Nu blev det mycket "man" i meningarna, haha.
Det viktiga är att du själv mår bra och är nöjd med situationen. Om du trivs på jobbet, så varför inte? Men om du har ångest varje dag du jobbar så kanske det är värt att ta någon månad ledigt innan skolstart igen. Strunta i vad du tror att andra tänker om dig och uppfattar dig som. Johan kommer ju finnas där för dig och stötta dig oavsett vad, eftersom han älskar dig! Det är det pojkvänner är till för ;-)
Och att du inte klarar av någonting? Pyttsan! Du har en pojkvän sedan några år tillbaks, varit au pair i USA (!), pluggar på högskola och är snart färdig, har en egen lägenhet, vovve, utmanat dig själv och tänkt börja sommarjobba i Norge (skulle jag aldrig våga testa!) och dessutom varit en grym cheer-tränare ;-) Så det om att du inte klarar av något stämmer inte för fem öre! :-)
En enorm förebild för mig iaf :-)
Känner inte dig men jag älskar att läsa dina inlägg. Tror absolut inte Johan kommer älska dig mindre, han är ju trots allt en pojkvän och älskar dig för den du är! Tänk igen jobbet noga och sätt fördelar emot nackdelar och följ ditt hjärta, det som är viktigast! Sköt om dig. Kram
jag känner igen mig sjukt mycket.
har ingen aning om vad som händer. men blir tröttare och tröttare, och jobbar alldeles för mycket. men är typ addicted och kan inte säga nej..
så jag känner igen mig mycket väl. vart ska man börja reda upp allt?
Hej Lisa, Jag förstår exakt vad du menar. Det hemska med det hela är ju att man känner sig inte stressad utan man blir bara stressad när det är lugnt och ingenting händer omkring en. det är då ångesten kommer och allt blir panik. Jag har blivit lite bättre (iallafall under sommaren) Jag har lärt mig att säga till mina vänner och till och med familj att jag inte alltid kan hitta på saker. inte för att jag ska göra något annat utan för att jag måste vara hemma bara. själv, städa lite, sitta vid datorn, kolla på någon kass jävla serie. OCH DET ÄR OKEJ!
Dock kommer väll kaoset komma tillbaka till skolan börjar igen och jag ska ha två extra jobb, träning fem dagar i veckan och gå mitt sista år på gymnasiet + pojkvän och massa vänner. MEN det får man ta tag i då!
det jag vill säga är att du är verkligen inte ensam om detta och vi som har just detta problemen kanske måste inse att det är okej att bara ligga hemma en hel helg.
hoppas det löser sig, kram
Gud vad jag känner igen mig! Det är så svårt att hitta en balans mellan alla krav. Men jag håller tummarna för att vi båda fixar det en dag! :-) Tack för dina fina inlägg!
