Här har ni det första videoinlägget! Säg vad ni tycker och tänker.

 

Dags för min morgon powewalk!
Satsar på 30 minuter powerwalk och sedan 30 minuters dans när jag kommer hem!

Hej å hå!

Jag har tänkt att jag kanske borde göra videoinlägg och prata om såna här djupa saker som jag skriver om i kategorin Välmående. Vad tror ni om det?

Isf behöver jag lite intressanta ämnen jag kan prata om så kommentera gärna med tips på ämnen :-)

 

Jag är så himla glad att jag inte är tonåring längre, för även om jag bara minns alla roliga händelser och hur galen man var, så vet jag också att den tiden var fylld av tårar och ångest. Jag visste inte vem jag var, vilka jag kunde lite på och vad som skulle hända. Alla kraven som fanns och sen alla andra borden som att bli av med oskulden, kyssa någon för första gången men samtidigt inte vara för "slampig". Man borde vara på alla coola fester, men man var ju aldrig bjuden. Man borde festa, men aldrig bli så där odräglig. Man skulle se snygg ut men samtidigt inte för snygg, för då blev alla andra avundsjuka och elaka. Det blev alltid för mycket eller för lite och man kände sig aldrig bra nog.

 

 

Jag tror nog att många av er känner igen er och jag kan bara säga så här: det blir bättre! Jag mår så himla mycket bättre idag för jag vet vilka jag kan lita på, jag vet vem jag är och jag bryr mig inte om vad andra tycker. Jag tror ju iofs att alla inte känner som jag, för jag har ju jobbat på både självkänsla och självförtoende och jag har även jobbat med mina tankar om livet och mig själv. Det gör ju sin del i det hela. Så till er alla som kämpar, som somnar gråtandes eller som just nu känner att livet borde ta slut, för det finns ändå ingen mening - Kämpa på, gå igenom alla bottnar för om du inte gör det så kommer du inte heller inse hur himla härligt det är att bli äldre. Jobba på din självkänsla, ditt självförtoende och försöka och göra dig medveten om VAD det är du tänker på, för 99.9 % av alla dina obehagskänslor kommer från saker du tänkt på. Vänd dina tankar till det bättre och KOM IHÅG, DET ÄR BARA DU SOM KAN AVGÖRA HUR DU SKA MÅ JUST NU, DU VÄLJER VAD DU VILL TA IN OCH VAD DU VILL SKIPPA.

 

Jag tror absolut att det är väldigt viktigt att hela tiden jobba på sitt förhållande (med en pojkvän/flickvän/kompis/mamma/syster). Ska man leva ihop väldigt länge så måste man trivas och man måste också göra förändringar för att båda ska trivas. Man måste vara ett team som älskar varandra mest i världen och som bara vill varandra väl. Börjar man konkurera med sin pojkvän (jag skriver om pojkvän nu, men du kan tänka flickvän, kompis, mamma, eller någon annan viktig person) och aldrig vill unna honom någonting härligt i livet så kommer förmodligen inte förhållandet att hålla heller.

 

Igår gjorde jag och Johan en lista på saker som vi behöver lägga till i vårt gemensamma liv och vad som är onödigt och kan plockas bort. Jag och J behöver absolut göra fler saker på tu man hand, det är vi ganska dåliga på och sen är vi ganska duktiga på att gnabbas om onödiga saker, så det ville vi ta bort. Man får liksom välja sina bråk.

 

 

Det här klippet får mig att börja gråta. Tänk hur hemska vi är mot oss själva egentligen. Vi är så noga med att prata gott om vänner & familj och vi är så noga med att få alla runt omkring oss att må bra men den viktigaste personen i ditt eget liv (du själv!) är du så elak mot, hade du varit så elak mot en vän hade vännen inte funnits kvar, den här vännen hade inte orkat leva med någon som är så elak. Nu får vi skärpa oss! Jag har förresten hört att en kvinna lägger i genomsnitt massvis med ÅR på att klaga på sitt utseende, det är ju fruktansvärt.

 

Behandla andra som du vill bli behandlad själv. Behandla dig själv så som du vill bli behandlad av andra!

Inspiration från Hanna & Amandas podcast.

 

Många har så bråttom med att bli vuxna. Att gå ut skolan, skaffa jobb och allt vad vuxenlivet innebär, man väljer kanske bort att leva livet (nu vet jag att alla inte vill leva ungdomslivet & då behöver ni inte fortsätta läsa). Många letar lägenhet, söker högskola/universitet för att det är "den vägen man går" efter studenten. Men om du kanske tänker efter så skulle du gärna vilja göra något annat, och kanske vet du inte ens vad du vill jobba med sen - då är det dumt att börja plugga!

 

Lev livet, var ung. Du kommer att bli äldre, så fungerar alla människors liv, man åldras. Så du kommer att hinna jobba, plugga, ha en egen lägenhet och en bil men jag vill uppmuntra till att upptäcka och leva livet. Lev livet medans du är ung, för när du har en lägenhet, studielån, ett fast jobb och barn så kommer inte alla möjligheter som du har idag att finnas där.

 

 

Åk iväg som aupair och upptäck ett nytt land, dra på en bartenderutbildning, stick iväg med ett kompisgäng och jobba i ett annat land. Lär känna nya människor, hångla med killar, var uppe sent om nätterna och bara snacka, drick vin, dansa, färga håret, gå på tivoli, backpacka. Att skaffa sig minnen för livet och otroliga erfarenheter kommer bara att få dig att växa. Kanske är det när du jobbar på den där lilla pubben i skottland och snackar djupa ämnen med alla stammisar som du märker att det här med kuratorjobbet, det vore något för dig.

 

När man gör saker utanför sin comfort-zone, det är då man upptäcker vad man klarar av och vem man verkligen är. Det är när man får klara sig på egen hand och lär känna nya människor som man vet vilka människor man passar ihop med. Det är i förändringar som nya sidor av dig själv kommer fram. Gör du samma sak hela tiden och umgås med samma människor varje dag, så kommer förmodligen inte så mycket nya tankar upp.

 

 

Lev livet som om det inte finns en morgondag (men ta hand om dig samtidigt)!

 

Jag har länge pratat om att man borde vara tacksam för det man har NU. För när det väl tas ifrån en (om det nu gör det) så är det försent. Jag blir så otroligt skrämd, jag har insett att livet inte alls är så himla rättvist. Något så vackert och så bra kan tas ifrån en på en sekund, någonting oväntat, någonting man älskat, men sa jag någonsin orden rakt ut? Visade jag min fullaste tacksamhet?

 

Jag försöker ofta tänka att de människor som jag är tacksam för idag, också ska få veta det. För när man vänder ryggen till så kan den försvinna. Man får perspektiv på livet när man är med om människor som försvinner från livet, men olyckligt nog är det bara DÅ som perspektivet på livet anländer. Andra dagar i veckan är man sur och grinig på småsaker. Låt mig ta ett exempel:

 

- Din mamma säger åt dig att plocka undan din smutstvätt, att du borde städa ditt rum och att du faktiskt borde göra läxorna istället för att sitta framför facebook. Du är så irriterad. Varför ska mamma lägga sig i mitt liv? Jävla dryga jävel. - Glöm bara inte bort att det är just de där sakerna som du kommer att sakna om hon någon dag skulle försvinna från livet. Du skulle förmodligen också sakna hennes pinsamma kramar och hennes underbara mat, men det är ingenting du tänker på nu, det kommer till dig som en käftsmäll i brevlådan den dagen hon kanske skulle försvinna. Hemskt!

 

- Din pojkvän har massvis med snusar liggandes på nattduksbordet och hans lortiga underkläder är så himla jobbiga. Du tänker och tjatar om att han borde plocka undan efter sig, att han inte lär sig?!.... - Om han en dag skulle försvinna, helt plötsligt, kanske den där morgonen när han åker till jobbet eller den där kvällen när han ska på träning. Då helt plöstligt, får du perspektiv på livet, du inser att du helt plötsligt saknar snusen och underkläderna, du hade hellre velat ha någon att plocka undan efter, än en tom lägenhet fylld med sorg.

 

Tänk på det här, när du blir sur för skitsaker. Hemska saker kan hända alla, ingen är odödlig. (Nej, ingen nära har gått bort och jag har inte gjort slut med J. Jag blev bara känslosam och behövde skriva av mig!)

Några av er ville att jag skulle skriva om hur man blir motiverad till att plugga så jag tänkte väl skriva några rader om hur jag motiverar mig. För det första så är det otroligt svårt, det finns så mycket annat som lockar och jag har absolut inte varit duktig alls på att plugga de senaste veckorna...

 

 

Men när jag väl måste plugga så har jag förberett mig mentalt. Alltså, bestäm dig för att du ska plugga och ha någonting väldigt kul som ska hända efteråt. Ett exempel kan vara att du bestämmer dig för att plugga två timmar efter skolan, för sen får du kolla på alla bra tv-serier som går eller att du får ha fredasmys med samvete sen. Oftast så får jag så otroligt dåligt samvete när jag vet att jag inte pluggat och då brukar jag resonera på det här sättet med mig själv:

"Varför VÄLJER (ja, för du väljer ju faktiskt att INTE plugga) jag någonting som får mig att må dåligt, när jag kan välja att göra den här saker (som oftast inte alls är så jobbig) och sedan må så himla bra efteråt". Om du tänker på det här sättet så blir det ganska självklart VAD det är du faktiskt borde göra först. För förhoppningsvis så tycker du ju att skolan är VIKTIG, för det är den ju. Tycker du inte att skolan är viktig så måste du nog ändra det tankesättet först, för det är svårt att hitta motivation till någonting som känns meningslöst - Mitt tips är att ALDRIG försöka tänka att någonting du faktiskt MÅSTE göra är meningslöst, det är dumt och det sätter käppar i hjulet för dig. Du gör dig själv en otjänst genom att tänka negativt om läxor etc.

 

Som jag alltid skriver/säger; Det handlar om dina tankar!!!!!!!!