Nu är snart dagen slut, den positiva dagen (som jag skrev om i ett inlägg igår) ;-) Hur gick det? Hur kändes det? Var det svårt? Märkte ni någon skillnad? Hur mådde ni? Låt mig & även andra som läser bloggen få veta allt :-)

Nu kör vi hörrni! Kul att så många är med och försöker iallafall. Det är ju ett steg på vägen ^^, Kom ihåg att när du känner dig irriterad, ledsen eller någon annan negativ känsla, fokusera på dina tankar. Vad tänker du egentligen just nu? Är du elak mot dig själv eller irriterar du dig på någon som bara vill dig väl? Försök att se det som är BRA i varje människa, situation och uppgift som du stöter på idag. SÅ får vi se om det blev på något sätt!

Alla vi systrar är också med, såklart.
Lycka till <3

Jag har nog skrivit om detta förut men det tåls att upprepa tycker jag då jag själv vissa dagar/veckor/månader helt glömmer bort detta.

DU vet väl att dina tankar påverkar dig? Visste du att den känsla du känner i kroppen är ett sätt att säga till dig vad du tänker på. Man kan ju aldrig vara 100% medveten om vad man tänker på, hela tiden. Därför är det så otroligt viktigt att lyssna till sina känslor. Har du varit med om att du någon dag känner dig nedstämd/sur/irriterad/ledsen/glad/lycklig/etc men du kan inte sätta fingert på vad det är? Det har jag varit med om tusentals gånger och då får man gå in i sig själv och fundera "Vad tänker jag på?", "whats on my mind?".

Många gånger har jag märkt att jag tänkt elaka saker om mig själv dom gångerna jag varit nedstämd. "Jag är ful", "Jag borde gå ner i vikt", "Jag är dålig i skolan", "Ankie, hon är så mycket smartare än jag", "Varför kan jag inte vara som henne?", "Varför tycker han inte om mig?", osvosv. Du känner säkert igen dig i några av de här tankarna, dom är helt normala och mestadels en vardag bland unga tjejer.

Jag skulle vilja prova en sak & jag hoppas att du är med mig (kommentera gärna: jag är med! om du vill prova det här med mig). Vi ska testa att för en dag (vi kan ta imorgon, så hinner vi förbereda oss ^^,) hela tiden försöka vara uppmärksamma på vad vi tänker och vad vi känner. Prova att bara tänka positiva saker om dig själv, om dina vänner, din familj, dina lärare, skolan, jobbet, hunden, grannen, ja you name it. Försök att se det FINA i alla och försök att se det fina i dig! Kan vi inte prova det imorgon? En liten "positiv dag"-grej? Skulle vara så kul om du ville göra det här med mig, så du får upp ögonen för hur mycket dina tankar påverkar dig! Jag ska iallafall göra det imorgon, är du med?

Jag kommer att påminna er imorgonbitti och imorgon kväll kommer jag lägga in ett inlägg där man får skriva sina reflektioner och liknande. man får ju vara anonym såklart så man har ingenting att förlora enligt mig ;)


du är bättre än vad du tror och du har det bättre än vad det verkar. våga se det!

Ebbas kommentar och andra såna här kommentarer som ni ger oss varje dag är så otroligt viktiga. Ni anar nog inte hur glad man blir. Just Ebbas kommentar gjorde mig verkligen hur glad som helst då jag kan känna vissa dagar att jag är lite "tråkig" i jämförelse med mina systrar som skriver mer om mode och sånt. SÅ tack kära Ebba och tack alla andra fina läsare som får oss att må så bra. Ni gör våra dagar <3

Jag försöker alltid att vara ärlig. Ibland kan det ogillas från vissa människor som inte lärt sig att alla inte tycker likadant. Vissa människor är nog vana vid att alla hela tiden bara håller med och då kan det vara väldigt jobbigt att umgås med mig... hehe ;) Jag vet att alla inte gillar mig, men det gör mig ingenting, jag förlorar ändå ingenting på det. Jag tror att man gör kompisar en otjänst när man hela tiden bara håller med. Den här kompisen kommer förr eller senare ändå stöta på folk som inte håller med och då blir det ju ännu jobbigare för den här personen.

Iallafall, jag tycker att det finns en fin gräns mellan att vara ärlig och att vara elak. För några år sedan trodde jag att ärlig, det var man om man sa ALLT man tyckte och tänkte. Nu för tiden tycker jag att ärlighet är när man vågar stå upp för sig själv men att aldrig vara elak. Tycker jag att en kompis har en ful tröja, säger jag ingenting. Om jag och en vän sitter och diskuterar någonting och hon säger "Jag tycker iallafall att alla killar som har röda byxor är bögar", något jag såklart inte kan hålla med om, så säger inte jag "mmm, håller med" utan står upp för min åsikt och säger "Nej, där håller jag absolut inte med dig. Hur menar du när du säger så?".

Jag brukar tänka som så att jag är ärlig OM det inte skadar personen jag pratar med. Att säga att kompisen har en ful tröja = skadar kompisens självkänsla i måååånga år framöver. Att säga ifrån om någon är rolig på min bekostnad eller säger något jag inte håller med om = skadar ingen, det är bara jag som växer av det.

Vad tycker ni och hur tänker ni om det här? Har ni varit med om situationer där man varit ärlig eller där man inte varit ärlig och bara hållt med?

Vänskap är ju en grej som kan vara väldigt kompicerad ibland. Hur ska man bete sig? Hur ska man vara? Hur ska vår relation vara? Jag personligen tycker att vänskap handlar om att finnas där för en annan person alla tider på dygnet, alla dagar i veckan. Ni vet en sån person som man VET att man kan ringa, inte en sån person som man tvekar att ringa för han/hon kanske tycker att jag är jobbig, utan någon som inte alls tycker att du är jobbig utan bara vill hjälpa till, få dig att må bra och bryr sig.

Jag har lärt mig att nära vänner (kallar dem bästisar fr.o.m nu) inte växer på träd, bästisar är ingenting man kan plocka och välja bland. En bästisrelation är någonting man måste värna om, rå om och ta hand om. Precis som i en relation till sin pojkvän. En bästisrelation ska kunna hålla även om man inte kommer överrens och även om man får höra konstruktiv kritik. Jag tycker att man ska vara ärliga mot varandra och tillåta varandra att tycka olika. Jag har så många gånger varit med om att kompisar försökt få mig att tycka som dom tycker och blivit sura om man inte tycker som dom. Barnsligt tycker jag! För i "vuxenvärlden" kommer det alltid finnas människor som inte tycker som du och då måste man acceptera det. I mitt kompisgäng diskuterar vi ofta saker och även om vi inte kommer överrens om en sak så får det vara så, man får tänka "Okej, du tycker inte som jag, men det gör ingenting för jag tycker om dig ändå".

Jag tycker inte att det borde finnas en ledare i ett kompisgäng eller i en bästisrelation. Jag tycker att alla ska vara på samma plan. I mitt "gäng" har vi tjejer som jag, som älskar att prata och sen har vi även några tjejer som inte har behov av att prata lika mycket men det är okej. Det är inte så att jag bestämmer över de andra eller så. Man är ju olika, men det betyder inte att de tysta kompisarna i gänget är några man bestämmer över. Är du en tyst tjej? Låt INGEN trampa dig på tårna, våga säga ifrån och inse att du är lika viktig som de andra. Är du en pratkvarn? Inse att alla inte är som du och respektera de andra tjejerna i gruppen. Du kanske säger mest, men det betyder inte att du är bättre än de andra eller att du är sämre än de andra så att du måste visa upp dig.

Är det här något ni känner igen eller tycker ni att jag ska vinkla det här med vänskap på ett annat sätt?

Jag har funderat kring meningen med livet lite. Alla har vi förmodligen olika meningar med livet och det är så det borde vara! Men om jag skulle fråga dig just nu "Är DIN mening med livet att gå omkring och tycka illa om dig själv och känna att livet är dåligt?" vad skulle du svara då? Jag tror ju inte att din mening med livet är dom här sakerna, men ändå lever du ditt liv som om det vore så. Är inte meningen med livet lite att man ska leva livet så bra man bara kan? Är inte meningen med livet att njuta, fokusera på det vackra och bra i livet för att senare i livet kunna njuta av att man faktiskt levt ett fantastiskt liv? Jag tror att det är meningen med livet och jag tror att om man lever kring den filosofin att "Mitt liv ska vara så bra det absolut bara kan vara" så tror jag att man aldrig kommer att ångra en ända sak i sitt liv.

Jag tror att livet är här för att njutas av och jag tror att vi fått vårt liv för att våga testa oss runt, se vad som passar just mig, vart min livskaviltet ligger på högsta nivå. Genom att våga leva sitt liv till det bästa så tror jag att man måste tro på sig själv också. Man vågar ju aldrig göra misstag, om man inte redan innan har insett sitt egna värde. Lev ditt liv som DU vill leva DITT liv, för du får bara en chans. Du får bara en chans att leva ditt liv som 15åring, 18åring, 20åring, 25åring, 30åring and so on. Vad vill du minnas av dessa tidsperioder? Det är något att tänka på!